Konstigt egentligen hur humöret kan påverkas så mycket av vad man äter. Jag vet ju att om några dagar kommer socker-suget att ha minskat och då blir allt mkt lättare igen. Men ändå är det så svårt att tygla humöret.. Ännu konstigare är väl egentligen våran syn på det här med beroenden. Om en alkoholist ska sluta dricka, eller en rökare sluta röka, är det ju ingen som tycker att det är konstigt om den personen mår dåligt och är på dåligt humör, men man tänker sällan på att en hjärna som är van med ett visst intag av socker (i alla dess former) kommer naturligtvis att reagera på ena eller andra sättet när det intaget minskar drastiskt... beroende som beroende.. och tyvärr är nog dom allra flesta beroende av socker, utan att överhuvudtaget ha tänkt på det.
2 kommentarer:
Vad rätt du har med att det är skillnad på beroende och beroende. Det är ju inte alla som förstår att det ÄR svårt att sluta äta socker, att man får abstinens och det går ut över omgivningen. Men har också tänkt på en annan sak... Som rökare har man fått höra att vad dum du är som började igen efter du slutat. Jag fattar inte det! Så skulle man aldrig säga åt en person som kanske har en ätstörning men faller tillbaks i gamla ätvanor. Men hursomhelst så tycker jag du är duktig Linda! Du får vara sur ett tag ;) Det går över och du kommer att må bättre! Kram
Som du säger det är säkerligen flertalet personer som har ett sockerberoende men som inte vet att de lider av den typ av beroende. Felt the feeling...kroppen var van vid och beroende av en viss (STOR) mängd socker för att vara i lugn. Det var befriande att komma på att det var det stora sockerintaget som skapade min olustkänsla. Det var då för 5 år sedan, nu tänker jag på att inte äta alldelens för mycket socker och det funkar jättbra. Dvs. jag äter socker, men i mindre mängd.
Skicka en kommentar