Själv oroar jag mig över hur det ska påverka vårat levebröd, nämligen mjölkproduktionen. Vi ska släppa ut närmare 200 djur i vår och sommar. Unga kvigor som ska bli brunstiga och semineras, hur kommer dom att påverkas av en eller flera vargar som rör sig runt deras hagar? De redan dräktiga djuren, kommer dom att klara av att gå tiden ut, eller kastar dom? Påverkas kalvarna i magen av kons stress, så vi får små kalvar? Överlever dom? Mjölkkorna, hur hög stress klarar dom, innan cellerna stiger och mjölkmängden sjunker?
Sätt upp viltstängsel och ta ansvar för era tamdjur, skriker några! Vargen ska ha sin plats i vårat land! Men vilket stängsel ska vi montera upp som skyddar mot ovan nämnda stress? Ett rent vargangrepp, där vargen eller vargarna verkligen jagar och attackerar djuren, är faktiskt det jag oroar mig minst för.. Det är den ständiga stressen från att ha ett rovdjur i närheten som bekymrar.. Djurens medfödda instinkt kan inte vi påverka. Våra tama djur, som förser oss med mjölk och kött av hög kvalitet, som vi alla efterfrågar i handeln, kanske inte får en sån skön sommar i naturen som vi vill ge dom.
Jag är absolut ingen "varghatare", jag bara undrar hur vi ska få det här att gå ihop? Hur vi ska orka bibehålla vår landsbygd och hur vi ska kunna minska importen av mat, när våra tamdjur hamnar längre ner på prioriteringslistan? Eller är det mer värt med varg i skogen, och i byarna med för den delen, än att vi ska kunna ha en levande landsbygd i framtiden?