Face the Fear...

Idag kom jag till ett sånt där ögonblick i livet som man bara är tvungen att ta sig igenom. Det här kanske låter fjantigt, men ni som har varit med om det förstår nog vad jag menar..

När mamma var sjuk, spenderade jag, naturligtvis, väldigt mkt tid på sjukhuset i Gävle. Nu när pappa skulle in och opereras har jag funderat mkt på det här med att åka och hälsa på honom. Som tur är ligger han inte på 11:an där mamma låg först, utan på 12:an. I går bestämde jag mig för att idag ta tjuren vid hornen och åka in dit. När vi (jag och killarna) sitter i bilen, börjar Eric prata om det här jag har oroat mig över. Hur kommer det att kännas nu när vi kommer in på sjukhuset?

Är morfar på samma ställe som mormor dog på, och kommer morfar också att dö nu? Att pappa inte kommer att dö nu har jag tagit för givet, men jag förstår att barnen tänker så. Sjuk som sjuk liksom.. Sen frågar Oscar om vi kanske kan gå och kolla om mormor ligger kvar i sin sjukhussäng.. det kanske inte var så att hon dog ändå.. Om du visste, älskade unge, hur många gånger jag har tänkt samma sak! Det var nästan på vippen att jag styrde stegen mot onkologen istället! Men snabbt tillbaka till verkligheten, och in genom huvudentrèn.. I hissen upp börjar hjärtat slå snabbare och jag hör att jag börjar babbla lite väl mkt.. Som tur var såg inte den här avdelningen riktigt lika ut, så det gick bra. Men förhoppningsvis får pappa komma hem innan helgen, annars får han nöjja sig med telefonkontakt... Fasar för när/om den dagen kommer när jag blir tvungen att hälsa på ngn på onkologen..

Lite stolt över mig själv är jag faktiskt! Alltid skönt när man har tagit mod till sig och gjort ngt som man har gruvat sig för...

Känner mig väldigt gnällig och tråkig! Min förbaskade axel vill inte bli bättre. Delvis är det mitt eget fel.. Borde ha tagit det lugnt för flera veckor sedan, men eftersom det har funkat hyfsat när jag har jobbat så har jag gjort det. Värken kommer efter, och inte under tiden jag gör ngt. Och är huvudet dumt får kroppen lida.. Så nu sitter jag här med krampande nackmuskler och värkande arm... Suck! Ska till företagshälsovården på tisdag.

Sjukgymnasten tyckte jag skulle prova att avlasta axeln med en mitella, så jag ska nog prova det i helgen!

Men nu ska jag njuta ev fredagsfikat! Kaffe, ägg och mörk choklad! =)

Jag är så sjukt nöjd med mig själv den här veckan!! Jag har hunnit med massor på kontoret som ska med upp till Konsult nästa vecka, och det känns enormt skönt! Och inte har jag behövt stressa heller! Bara några smågrejjer till så... Jag har förmodligen missat ngt, men det får jag ta då i såfall. Så enligt planerna börjar jag faktiskt se hur skrivbordsskivan ser ut under alla papper...

Blir nog en bra helg det här! =)) Ledig lördag, då jag bara ska rå om mig själv. Träna lite, slappa lite, äta lite gott.. Mina killar åker till stugan över helgen, så jag ska försöka att inte bara längta efter dom hela tiden, utan faktiskt ha det riktigt lugnt o skönt! Ofta tänker man ju att det skulle vara så skönt att vara själv ngn dag, men det är ju inte helt lätt! Man är ju så van att alltid ha familjen runtomkring sig, så när det äntligen blir tyst och lugnt hemma, är det inte alltid så kul. Men förmodligen väldigt nyttigt!