måndag 8 februari 2010

Farmor..

Min farmor är dement. Är det inte konstigt hur en människa kan förändras så mycket på en ganska kort tid? För bara 5 år sedan var det inga problem. Sen har det bara smygit sig på... Nu är hon som ett barn. Man måste förklara det mesta för henne. Vart hon bor, att hon måste klä sig varmt för att det är kallt ute, att hon har glömt att ta på sig skor, att jag är hennes barnbarn.. ja listan kan göras lång.. tyvärr.. Att farfar klarar av att fortfarande ha henne hemma har jag lite svårt att förstå. Det måste tära enormt på psyket att se sin fru så här. Att egentligen inte vara gift med samma person längre..
Ibland blir det ganska roliga små fadäser oxå! Som när hon trodde att jag var min mamma, och alltså gift med min pappa, och att jag hade en affär med "snickaren", Clarence! Då kan man inte annat än att le... Men jag var inte nådig i hennes ögon då!!
När jag var liten delade vi hus med farmor och farfar. Det var då två lägenheter. Dom bodde på övervåningen och vi på undervåningen. Mamma och pappa jobbade väldigt mkt, så vi var ofta med farmor. Hon var en riktig bull-farmor! Nybakat kaffebröd fanns det alltid. På somrarna när det var tid för ensilage och hö-körning stod hon för all markservice. Frukost, fm-kaffe, mat mitt på da'n, em-kaffe och sen kvällsfika! Kvällsfikat tyckte jag alltid om.. Då hade vi ofta varit upp till Alsjön för det obligatoriska kvällsdoppet, och när vi kom tillbaka satt vi i kvällssolen och åt mackor.. Ingen dålig uppväxt vi har haft! Det fanns alltid vuxna runtomkring, och vi behövde inte gå på dagis. Det är lite synd att det livet inte skulle fungera idag. För med utvecklingen kommer även mer jobb.. och framförallt är det nog både svårare och farligare för barnen att vara med på ett jordbruk nu för tiden.
Så nog är det lite sorgligt nu när man ser farmor.. liten och grå, och vet inte hur man bakar, lagar mat eller kokar kaffe.. Allt det som jag tyckte så mkt om när jag var liten. Tryggheten av doften i hennes kök... Mina barn kommer bara minnas hennes som hon är nu, och inte som den starka kvinna som egentligen är Gunvor.
Min respekt kommer hon alltid att ha!

tisdag 2 februari 2010