Tidens gång...

Förra veckan började min Eric i 6-års... Det känns helt overkligt. Jag tycker inte alls att det känns länge sedan han föddes. Alla förväntningar och planer vi hade inför framtiden... Vårt lilla knyte... Men det lilla knytet blev snabbt ett ganska stort knyte! Envis som synden, pedant som sin far. Allt ska stå på rad... vara perfekt! Jag har en känsla av att det kommer inte att bli så lätt i framtiden! Sen kom lillebror. Också envis, men absolut inte pedant. Han tycker att det ska vara mkt saker framme. Det är snyggt med en liten gång fram till sängen mamma, säger han när jag tycker att vi ska städa lite. Storebror bara suckar: men Oscar, du måste ju städa förstår du väl?? Men idag ska vi göra en liten isats på Oscars rum. Han vill möblera om... och eftersom jag har en liten svaghet för just ommöbleringar är det väl lika bra att hänga på nu när han är på gång!
Det är lätt att glömma hur det kändes att vara 6 år och börja i skolan... och eftersom vi bor en bit ifrån skolan har vi skolskjuts. Det är perfekt. Han behöver bara gå ut till postlådan och kliva på bussen. Första dagarna gick han ut 20 minuter iförväg, men idag bara 10!! Jag tycker ju fortfarande att han är liten kille, så mamma kanske måste följa med ut och vänta, men det får jag INTE! I morse gick jag ut för att hämta tidningen och frågade om jag skulle stanna kvar tills bussen kom, men fick bara en väsning till svar: gå in mamma!! Så nu är jag en pinsam mamma. Och det var väl så det var att bli stor....

Problemlösning....

Min Oscar saknar mormor idag... Han har lite olika lösningar på problemet! -Men mamma, om vi tar en jättelång stege kan väl mormor bara klättra ner från himlen till oss igen? Vad svarar man på det? Jag försöker förklara att mormor var så sjuk, så hennes kropp inte fungerade mer, och att det var därför hon dog.. Så även om vi hade en så lång stege så skulle det ändå inte gå. -Pappa kan klättra upp och hämta henne. Sen kan ni hjälpas åt att bära henne! Eller skjutsa henne på Tomas 4-hjuling!! Planen är klar tycker O och ler brett.
Tänk om han hade rätt! Tänk om det var så enkelt! Vilken lycka det hade varit. Bara klättra upp och hämta min mamma. Inget skulle göra mig gladare... Ibland får jag för mig att sorgen har lagt sig.. att jag kan släppa taget lite och fortsätta mitt liv som det var förut. Men det går ju inte. Hur ska jag kunna det? Mamma och jag stod varandra så nära. Som jag antar att bara mor och döttrar kan göra. Vi behövde inte säga så mkt. Vi visste vart vi hade varandra, och vad den andra tyckte och tänkte. Men ändå missade jag hur sjuk hon var... Falsk sjukdom, cancer....
/L

Lite bilder...

Fredrik lagar portar!

Linda leker med telefonen på fikarasten!
Mjölkbilen tömmer tanken!

Gogrisarna...

Myslördag blev partylördag

Jag hade ju planerat min lördag rätt bra trodde jag... Hade inte förväntat mig en möhippa den här helgen... om det skulle bli ngn överhuvudtaget. Men så här i efterhand ser jag ju alla tecken som visade på detta under dagen. Har nog aldrig blivit så överraskad som när inte bara Evas bil utan även Paulinas, som bor i Stockholm, svängde in på gårdsplan och sen en buss oxå!! Och ut vällde dom, brudarna. Jag blev utklädd, eller uppklädd kanske, till cow-girl!! Vad annars? Och sen blev det bilfärd som slutade i Högbo. Där följde picknick och några små uppdrag för mig att utföra. Jag fuskade lite och smet undan lite, men det var nödvändigt tycker jag. Jag är ju trots allt gift redan, och bör ju inte gräva i byxorna på okända karlar.. eller? Sen blev det Måns, Lena och Orup!! SÅ jäkla bra show. Jag har inte haft så kul på länge. Brudarna röjjde gärnet! Träningsvärken och orkeslösenheten idag vittnar om en lyckad kväll... Eller att jag börjar bli gammal och är i dålig form...
C och lilleman kom hem från stugan nu på kvällningen. Vad fort man saknar de sina.. det räcker med ett par dagar så känns det tomt. O och jag har legat i hans säng och pussats och kramats. Finns det ngt härligare än när ens barn vill mysa? Jag antar att man måste passa på medan dom är små, för det dröjjer väl inte så många år innan man inte ens får ta i dom utan att man är "pinsam". Hoppas tiden stoppar upp lite snart... det snurrar på alldeles för fort...
Ha det gott mina vänner, nu ska jag gosa lite med mannen! /L

Mysdag

Idag ska Eric och jag bara mysa! Min man (hör ni vad bra det låter?) och Oscar är i stugan med svärmor för att snickra staket. Vi delar upp oss ganska ofta med våra pojkar. Man får bra kvalitetstid på det viset. Med 2 pojkar på 3 och 6 år är vardagen ganska hektisk.. energin bara flödar hos dessa grabbar! Så att ibland bara få vara med mamma eller pappa ngn dag har varit ett bra sätt att varva ner och kunna ta det lite lugnare! Och blir lite lagom bortskämd också, är ju inte helt fel!! Så idag ska vi ha det riktig lugnt o skönt! Det blir förmodligen en sväng på stan med lite lunch och kanske en glass. På em kommer Eva och Aislyn med sina barn och ska kolla på kossorna och i kväll ska vi till morfar och grilla med fastrar och kusiner! Ska bli riktigt trevligt! Hmmm ser ju ut att hända en hel del idag, så lugnt kanske var fel ord att använda... Men skönt i värmen ska vi absolut ha! Hoppas ni oxå får en riktigt bra dag!

Irriterande till max..

Idag går det inte att jobba. Flugorna bara surrar runt mig hela tiden, och det blir förmodligen inte en siffra rätt i bokföringen.. Flugsmällan går varm. Får blir en vända med "killit" så kanske det går bättre sen... /L

Lite funderingar...

I natt ska pojkarnas kusin Alex sova över. Eric, min 6-åring, och Alex satt och pratade på altanen och jag kunde inte låta bli att lyssna! Alex: Visst dog jesus och hamnade i himlen? Eric: Ja, jag tror han fick ngt i foten... A: mmmm, och spikar i händerna. Dom hängde upp han i ett kors, för han var så snäll.. E:precis som mormor. Men hon blev inte hängande i ett kors.. hon blev sjuk. A: Hoppas dom har träffats.. E: jaa! Sen gick dom ut och studsade på mattan! Ungar är härliga med sina tankar och funderingar. Dom gräver aldrig ner sig i ett ämne, utan bara konstaterar och går vidare! /L

Ny på detta!

Jahaja! Då är man en bloggare... Har funderat länge på detta, men nu har jag kommit igång! Vet inte riktigt vilken huvudinriktning jag ska ha... Mitt liv rakt av, eller lite mer kor.. eller min familj.. Det troliga är att det blir en mix av allt! Vad tycker ni?