I går var jag med Eric på hans innebandyträning. Det är riktigt underhållande att sitta på läktaren och titta. 24 killar är det. Uppvärmningen är absolut roligast. Tränaren säger till att killarna kan börja JOGGA SAKTA runt plan. ALLA rusar allt dom kan. Dom får en påminnelse om farten och dom sänker motvilligt hastigheten när dom passerar tränaren. Sen är det full fart igen. Efter ett par minuter tar tränaren täten och säger till dom att springa bakom honom. 5-6 st fortsätter att springa allt vad tygeln håller förbi tränaren.. Efter några åthutningar börjar alla förstå att han menar verkligen sakta, bakom.. inte framför. Tillslut är det flera stycken som börjar gå, eftersom inte alla kan jogga på bredden runt planen. Tränaren får vara glad att han fortfarande har hälar. Efter lite snack om det här med att använda sina öron till det dom är till för kommer dom igång med olika stationsövningar.

Det är sällan det är tjafs på träningarna. Alla tycker att innebandy är kul, och att det är därför dom är där. Men igår var det dags för undantaget. Jag är imponerad av tränarna att dom inte tappar humöret. Jag var helt slut när vi kom hem! =)