Someone like You

Tiden läker alla sår sägs det, men ibland undrar jag om det stämmer... Tycker jag slängs tillbaka till januari 2008 titt som tätt! Saknaden efter mamma kommer som ett hugg i hjärtat och jag känner mig som ett litet barn som grinar av saknad efter mamma..

Ibland blir jag fruktansvärt avundsjuk på alla om har sina mammor att prata med, umgås med och bara vara med. Och förbannad på er som inte tar vara på era mödrar. Jag har full förståelse för att alla inte har kanonmammor, men ändå. En mamma är ju alltid en mamma. Det finns ingen som kan ersätta henne.

Killarna brukar säga att vi ska ta en lång stege och klättra upp till himlen och hämta ner henne igen. Om det var möjligt skulle jag göra det på stört!